Försäkringsbolagen ska fatta snabba och självständiga beslut

15 januari, 2018 - Gustav Jonsson - 0 kommentarer
Bild från Pixabay

Bild från Pixabay

Då och då ser vi att försäkringsbolagen har en ”praxis” som faktiskt saknar stöd i lagstiftningen. Ett exempel är att försäkringsbolagen inte fattar snabba självständiga beslut utan väntar in varandra.

Det handlar om skador där flera försäkringsbolag är inblandade, t.ex. flera olycksfallsförsäkringar, eller en trafik- eller arbetsskadeförsäkring och en olycksfallsförsäkring.

Exempel: Kalle har drabbats av personskador på grund av en trafikskada och kommer få beslut om ersättning av trafikförsäkringsbolaget 1 mars 2018. Hans olycksfallsförsäkring kommer först därefter att påbörja sin handläggning, som tar 3-4 månader. De vill också se beslutet från trafikförsäkringsbolaget.

Vilka regler finns?

Det finns ett regelverk i flera nivåer för hur försäkringsbolagen ska hantera skador. Försäkringsavtalslagen säger att skaderegleringen ska ske skyndsamt eller snabbt på vardagssvenska. I 7 kap 1 § står att ”Skaderegleringen skall ske skyndsamt och med beaktande av den försäkrades och annan skadelidandes behöriga intressen”. I branschens grundläggande principer för skadereglering står också att ”Försäkringsbolaget skall lämna aktiv service och utredningen skall utföras så snabbt som möjligt.”

Sen är inte sanktionerna gigantiska om detta inte följs. Man har rätt till en dröjsmålsränta om ärendet har tagit mer än 30 dagar från att all information fanns.

Man kan invända att det är rationellt att försäkringsbolagen sparar pengar och hålla nere handläggningskostnaderna, vilket annars drabbar kunderna i form av högre premier. Och kunden ska slippa gå igenom samma utredningsprocess hos olika försäkringsbolag. Visst är det argument, men är det tillräckligt? Nja, synsättet riskerar att leda tanken fel.

Vad är risken?

I de allra flesta fall handlar det om en försening av en ersättning man har rätt till, eller att ett nekande beslut dröjer för länge. Försäkringsbolagen brukar ju bedöma ärenden på liknande sätt. Risken finns att ett försäkringsbolag färgas och säger nej bara för att ett tidigare bolaget gjort det.

Och om vi går på djupet lite mera. Visst är det bra med så lika bedömningar som möjligt (endast ett beslut är ju ”rätt”) men om det första bolagets bedömning var väl restriktivt är det alltför lätt för nästa bolag att haka på i samma restriktiva bedömning. Gör de självständiga bedömningar, där tolkningsutrymmet kommer fram, ja får konsumenten en indikation på att åtminstone ett bolags ersättning för ärr, eller procentsats för medicinsk invalditet kan ha bedömts för lågt. Med självständiga beslut blir det en automatisk ”second opinion” utan att man behöva klaga till en nämnd utanför försäkringsbolaget.

Sammanfattning

Försäkringsbolagen ska behandla varje kund som om man bara hade försäkring i det bolaget. Varför ska man som kund hamna i ett sämre läge – ett vänteläge – bara för att man omfattas av en försäkring på annat håll?

De borde enbart se till sina kunder, inte vilka andra försäkringsbolag som kunden råkade ha. Vad hade hänt om den andra försäkringen inte funnits? Just så ska försäkringsbolagen tänka. Visst är det bra att försäkringsbolagen samarbetar, det är vi positivt inställda till. Det är bara det att ett sånt samarbete inte får drabba kunderna, vilket det ibland kan göra här, trots att viljan mycket väl är god.

Gustav Jonsson

Om Gustav Jonsson

Hej och kul att du hittat till bloggen! Jag är jurist och pensionsexpert på Konsumenternas Försäkringsbyrå. Genom bloggandet hoppas jag kunna dela med mig av personliga reflektioner och nyttiga tankar kring allt inom försäkring. Privat är jag en småbarnspappa som lever ett ganska stillsamt liv. Stora intressen, förutom försäkring, är ekonomi, musik och sport.