Svårare att packa rätt inför pensionsklättringen

16 mars, 2017 - Gustav Jonsson - 0 kommentarer

Man kan likna pensionssparande vid att klättra upp för ett berg och sedan säkert komma ner. Klättringen upp är det man samlar på sig under spartiden. Och ner handlar det om att pengarna ska räcka under utbetalningstiden. Hur står konsumenterna rustade inför den här utmaningen? Med tanke på vad vi hör av dem som kontaktar oss på Konsumenternas Försäkringsbyrå så finns det mycket att göra.

Ett steg i en lyckad klättring är att börja tidigt och inte när det börjar skymma. Här ser vi, och branschen, ett problem eftersom incitamenten för att spara minskat. En rapport från Nordea/Sifo visade att förändringarna i avdragsrätten gjorde att en del helt enkelt slutade pensionsspara. Och ju senare du börjar, desto svårare blir det.

Utbudet förvirrar – vilken säck ska jag packa i?

För att fortsätta metaforen: även om du är motiverad och klättringssugen så har det blivit bökigare att packa. Vi möter ”klättrare” som är förvirrade över motsvarigheten till alla funktionskläder, ryggsäckar, hackor och vattenflaskor som finns där ute. Den statliga täckjackan som ska garantera en viss minimivärme finns visserligen alltid där. Och du kan välja färg och bättra på ytterskiktet själv (premiepensionen) vilket nog uppskattas, även om avarter förekommer.

Men den egna gamla standardryggsäcken – privat pensionsförsäkring – får du inte längre packa i. Sluta packa i den är uppmaningen! Fortsätter du packa som förut så straffas du. Ska du packa mer får du skaffa en ytterligare ryggsäck. Den nya säcken är kanske en kapitalförsäkring, ISK eller en gammal hederlig depå? Du ska nu hålla koll på att båda kommer sitta bekvämt på ryggen och har rätt innehåll. Så långt kanske det ändå är möjligt att få överblick.

Smidigt om man kunnat packa ihop tjänstepensioner

Men nu kommer vi till alla de tjänstepensioner som också – i och för sig med automatik – slängs upp på ryggen. Då börjar den riktiga röran. Du kanske sitter med 5-10 småryggsäckar som dinglar runt på ryggen. Och vissa fribrev, som hänger helt fritt. Vem har koll på allt det här och kommer ihåg vad som packades var? Och det gäller att bevaka att innehållet i minisäckarna inte äts upp av avgifter. Det hade ju varit smidigt att alltid få packa ihop till större säckar om man vill det.

Sammanfattningsvis står en pensionsklättrare inför flera utmaningar. Det första är att börja i tid. Utmaningen är också att packa rätt. Berget du ska ta dig uppför kan också bli brantare och isigare beroende på vad som händer i framtiden. Överblicken har blivit svårare och det finns ingen garanti att du når toppen. Man sen ska du ju inte bara upp – du ska ner också. De flesta olyckorna sker på nedfärden, vilket i och för sig brukar vara sammankopplat med en dålig uppfärd. Men det får nog bli ämne för ett annat inlägg.

Texten är tidigare publicerad i tidningen Pensioner och Förmåner.

Gustav Jonsson

Om Gustav Jonsson

Hej och kul att du hittat till bloggen! Jag är jurist och pensionsexpert på Konsumenternas Försäkringsbyrå. Genom bloggandet hoppas jag kunna dela med mig av personliga reflektioner och nyttiga tankar kring allt inom försäkring. Privat är jag en småbarnspappa som lever ett ganska stillsamt liv i en Stockholmsförort. Stora intressen, förutom försäkring, är ekonomi musik och sport.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *