Använd rätt kort vid rätt tillfälle och se upp för fula knep…

12 mars, 2015 - Fredrik Nordquist - 0 kommentarer

credit-card--gold-and-platinum-206549-m[1]Betalningar är tyvärr en ofrånkomlig del av semestrar. Under årets sportslovsresa till Storbritannien använda jag ett för nytt bankkort för första gången. Det nya kortet hade jag skaffat för att minska mina kostnader och resultatet blev mycket bra. Jag råkade även ut för en riktig fult knep när jag skulle betala hotellräkning när de försökte växla mina pengar utan att fråga mig först.

Sparade 298 kronor på en vecka med mitt nya kort

Tidigare har jag använt ett kredit-/betalkort för mina köp utomlands. Det har visserligen ett valutaväxlingspåslag på hela 2 % men också en bonus på 1 %, så totalt får jag en kostnad på 1 % när jag betalar köp utomlands med det. Jämfört med de flesta kredit-/betalkort så är den prisbilden ganska förmånlig. För uttag använde jag förr ett bankkort som har en uttagsavgift på 40 SEK (för uttag utanför EU och i annan valuta än Euro/SEK. Uttag i Storbritannien är visserligen inom EU men i GBP så det blir med avgift), samt ett valutaväxlingspåslag på 1,55 %. Den prisbilden är ganska genomsnittlig för ett vanligt bankkort från en svensk storbank.

Inför resan hade jag införskaffat ett nytt bankkort utan vare sig uttagsavgifter eller valutaväxlingspåslag oavsett var jag befinner mig i världen.  De köp och uttag jag gjorde med mitt nya bankkort var för mat, entréer, lokalresor, några hotellnätter och lite shopping för 3 personer under en veckas utlandssemester. När jag räknade ut vad jag hade tjänat på att använda mitt nya kort, jämfört med vad det skulle kostat med mina gamla kort, kom jag fram till att förtjänsten var 298 SEK. Årsavgiften för mitt nya bankkort är 240 SEK så den är alltså redan intjänad efter sportlovet. Mina avgiftsbesparingar under kommande utlandsresor i år blir alltså ren förtjänst:).

Vill även du hitta ett bättre kort inför resan så kan du kolla här: http://bankforsakring.konsumenternas.se/lana–betala/betala-med-kort/valja-kontokort/jamfor-kontokort

Hotellet försökte blåsa mig

Vi tillbringade några dagar i London och hotellet skulle betalas vid incheckningen. Jag lämnade mitt bankkort för betalning och fick ett totalpris för tre nätter i SEK. Summan var redan inknappad i terminalen och jag gavs inga valutaalternativ. Jag påpekade för receptionisten att jag inte alls ville bli debiterad i SEK utan i GBP. Receptionisten påstod lögnaktigt att det blev så här automatiskt och att han inte kunde göra något åt det, men jag krävde att han backade transaktionen och debiterade mig i pund istället.

En manager insåg att en situation höll på att uppstå och ryckte in. Helt plötsligt gick det utmärkt att debitera mig i brittiska pund istället.

När jag efteråt kontrollerade vad hotellräkningen kostade, efter att min kortutgivare växlat till SEK, så stod det klart att jag tjänat ca 3 % genom att kräva att de debiterade mig i lokal valuta istället för SEK. Att debitera kunden i sitt korts ursprungslands valuta istället för i den lokala valuta där köpet sker kallas för DCC (Dynamic Currency Conversion). Vinsten för betalningsmottagaren är att de, i samarbete med företag som erbjuder dem DCC-betalningar, även tjänar pengar på att växla mina pengar när jag betalar dem för tjänsten eller varan. Detta är okej enligt lagen om man innan betalningen genomförs tydligt ger konsumenten ett förslag om valutakurs för växlingen och en möjlighet till val innan betalningen görs (eller om det tydligt är avtalat om att debiteringen ska ske i en viss valuta innan köpet slutförs).

Fördelen för konsumenten med att få betala i sin egen valuta (i mitt fall SEK) uppges vara att man får en garanterad kurs istället för en okänd kurs som det blir om man låter sin kortutgivare genomföra växlingen. Men varje gång jag kollat, vilket börjar bli många gånger nu, så har det aldrig lönat sig att godta ett växlingsförslag från betalningsmottagaren. Den okända kurs jag får via min kortutgivare (som oftast är VISAs eller Mastercards egna kurser med eventuellt valutaväxlingspåslag) har för mig blivit billigare varje gång jag kollat. Jag har t o m varit med om att bli erbjuden en ”best rate guarantee” om jag godtar en DCC-växling. Men när jag granskat denna ”garanti” så framgår det att den bara gäller för den vid tidpunkten offererade valutakurser. Det innebär att den inte gäller för min kortutgivare kurs eftersom den inte är ”offererad” vid köptillfället. Jag undrar då hur jag vid betalningsögonblicket rent praktiskt ska kunna hitta någon som skulle kunna växla mina pengar… ? Hur ska denna s k garanti någonsin kunna tas i anspråk?

Att, som hotellet jag bodde på, rutinmässigt försöka förleda sina kunder att genomföra en DCC-betalning utan vare sig information eller valmöjlighet är inget annat än skurkaktigt. Jag undrar hur mycket pengar som konsumenter förlorar varje år på det beteendet. Bara till London åker det 17 miljoner turister årligen varav drygt en halv miljon kommer från Sverige. De flesta av dem bor på hotell och många betalar med kort. Jag är ganska övertygad om att fler hotell än det jag bodde på gör så här…

 

Fredrik Nordquist

Om Fredrik Nordquist

49-årig jurist på Konsumenternas Bank- och finansbyrå med examen från University of Strathclyde i Glasgow. Har även ett "UK Diploma" i Anti-Money Laundering and Counter Terrorist Financing från International Compliance Association i London. Har stort intresse för privatekonomi och då främst om betaltjänster och sparande. Vill framförallt väcka intresse för vardagsfrågor som påverkar konsumentens plånbok och tillgång på finansiella tjänster.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *